Generalsekreterare
Kofi Annans budskap på
Internationella dagen till minne av offren för folkmordet i Rwanda
den 7 april 2004
Folkmordet i Rwanda borde aldrig ha skett. Men det gjorde det. Varken
FN-sekretariatet, säkerhetsrådet, medlemsstaterna i allmänhet
eller internationell media ägnade tillräcklig uppmärksamhet
åt de allt tydligare tecknen på katastrofen. Åttahundratusen
män, kvinnor och barn lämnades att dö på de mest
brutala sätt: grannar dödade grannar och fredade platser
såsom kyrkor och sjukhus förvandlades till avrättningsplatser.
Världssamfundet misslyckades i Rwanda och det kommer alltid att
kvarlämna en känsla av bitter ånger och bestående
sorg.
Tio år senare försöker vi fortfarande samla upp bitarna.
I själva Rwanda gör FN sitt yttersta för att hjälpa
människor att återhämta sig och försonas. Vi
finns på plats i hela landet och hjälper till med att röja
minor, ta hand om flyktingar, återuppbygga kliniker och skolor,
bygga upp justitieväsendet och mycket annat. I Tanzania har en
FN-upprättad brottsmålsdomstol avgett banbrytande domar.
För första gången i historien har ett tidigare statsöverhuvud
och journalister dömts för medverkan i folkmord, och man
har fastslagit att våldtäkt användes som en del av
folkmordet. Genom dessa och andra åtgärder hjälper
FN rwandierna, särskilt den yngre generationen som är landets
framtid, att bygga upp ett nytt samhälle.
Men kan vi vara säkra på att vi skulle kunna agera effektivt
och i god tid om vi ställdes inför ett nytt Rwanda idag?
Vi kan på intet sätt vara säkra på det. Och
risken för folkmord förblir skrämmande verklig. Det
är därför jag, på denna årsdag, har valt
att lägga fram en handlingsplan för FN:s kommision för
mänskliga rättigheter för att förebygga folkmord
- en plan som involverar hela FN-systemet. Vi har inte råd att
vänta tills det värsta har hänt, bara vrida våra
händer eller svara med förhärdad likgiltighet. Världen
måste vara bättre rustad för att kunna förebygga
folkmord och agera beslutsamt för att stoppa det när förebyggande
åtgärder har misslyckats.
Den tysta minut som kommer hållas runt om i världen den
7 april, på den internationella dagen till minne av offren för
folkmordet i Rwanda, är ett tillfälle att stå förenade
på ett sätt vi inte gjorde för tio år sedan.
Jag hoppas att denna minut kommer att sända ett budskap som genljuder
under kommande år – ett budskap av ånger för
det inträffade och av beslutsamhet för att förhindra
att en sådan tragedi någonsin kan hända igen. Må
offren för folkmordet i Rwanda vila i frid. Må vi länge
vara präglade av deras offer. Och må vi alla komma vidare
efter denna tragedi och behandla varandra som medlemmar av en och
samma mänskliga familj.