Pressmeddelanden
 
 
Startsida
 
   
Generalsekreterare Kofi Annans budskap på internationella dagen för FN:s fredsbevarande personal
den 29 maj 2004
(Av Kofi A. Annan)
Generalsekreterare Kofi Annans budskap p internationella dagen f–r biologisk mÂngfald den 22 maj 2004
Olja mot mat-programmet frÂn ett FN-perspektiv (Av Edward Mortimer)

Generalsekreterare Kofi Annans budskap p internationella familjedagen den 15 maj 2004

Generalsekreterare Kofi Annans budskap p internationalla dagen f–r pressfrihet den 3 maj 2004
Generalsekreterare Kofi Annans budskap p internationalla dagen mot rasdiskriminering den 21 mars 2004
Generalsekreterare Kofi Annans budskap p internationella kvinnodagen den 8 mars 2004
Haiti: den h”r gÂngen mÂste vi lyckas (Av Kofi A. Annan)
D”rf–r beh–ver Europa en strategi f–r invandring (Av Kofi A. Annan)

 


Generalsekreterare Kofi Annans budskap
p internationella dagen f–r biologisk mÂngfald den 22 maj 2004


Biologisk mÂngfald erk”nns nu som en central del i arbetet med hÂllbar utveckling, fattigdomsutrotning och f–r att uppn millenniemÂlen. Temat f–r Ârets internationella dag f–r biologisk mÂngfald, Biologisk mÂngfald: mat, vatten och h”lsa f–r alla, betonar den biologiska mÂngfaldens betydelse n”r det g”ller att s”kra mat och vatten och alla de traditionella mediciner och moderna l”kemedel som baseras p v”rldens biologiska rikedom.

Alltsedan V”rldstoppm–tet om hÂllbar utveckling 2002, d regeringar lovade att reducera f–rlusten av biologiska arter avsev”rt senast 2010, har biologisk mÂngfald intagit en allt mer framtr”dande plats p dagordningen i forum d”r man diskuterar m”nsklig utveckling och vÂr planets –verlevnad. Regeringar erk”nner att konventionen om biologisk mÂngfald och dess protokoll om bios”kerhet, och processen som de tv avtalen har satt igÂng, ”r avg–rande bÂde f–r att bevara och anv”nda biologisk mÂngfald p ett hÂllbart s”tt, och f–r att uppn en r”ttvis f–rdelning av den tillgÂng som genetiska resurser utg–r.

Det senaste Âret har en hel del framsteg gjorts. Cartagena-protokollet om bios”kerhet tr”dde ikraft i september f–rra Âret. De l”nder som st–djer konventionen har antagit indikatorer f–r att m”ta vilka framsteg som g–rs fram till 2010. Man har ocks beslutat att utarbeta ett internationellt system f–r f–rdelning av och tillgÂng till genetiska resurser.

Dessa och andra intiativ mÂste emellertid underst–djas av nationella riktlinjer och av ytterligare ekonomiska och tekniska resurser. Vidare mÂste man komma ihÂg att bevarandet av biologisk mÂngfald inte bara ”r regeringarnas ansvar. Varje individ, kommun, sektor och organisation, privat, allm”n, nationell, internationell eller icke-statlig, har ett ansvar och ett intresse i att f–r”ndra syns”tt genom utbildning och genom att f–reg med gott exempel, och d”rigenom hj”lpa till att f ett slut p vÂrt tankl–sa eller medvetena sl–seri.

Det ”r skr”mmande att t”nka p konsekvenserna av ett misslyckande i vÂrt arbete f–r att bevara den biologiska mÂngfaden. VÂr h–gsta prioritet borde vara att garantera att jordens ekosystem mÂr bra och fungerar ñ p land, till havs och i luften. LÂt oss p denna internationella dag f–r biologisk mÂngfald lova att fr”mja global medvetenhet om den biologiska mÂngfaldens v”rde och, mest av allt, att g–ra vÂrt yttersta f–r att bevara vÂr oers”ttliga k”lla till liv.

 

 


Generalsekreterare Kofi Annans budskap
p internationella familjedagen den 15 maj 2004


‰rets internationella familjedag har en s”rskild betydelse eftersom 2004 ocks markerar tioÂrsjubileet f–r internationella familjeÂret. Internationella familjedagen ett tillf”lle att komma ihÂg hur viktiga de ursprungliga riktlinjerna och mÂlen frÂn familjeÂret ”r p nationell, regional och global nivÂ.

Det har skett mÂnga framsteg under de senaste tio Âren. MÂnga medlemsstater har etablerat nationella handlingsprogram. Anstr”ngningar g–rs f–r att integrera familjeperspektiv i nationell lagstiftning, politik och programutveckling. Forskning om familjefrÂgor berikar politik och program, och samarbete inom FN-systemet bidrar till att utveckla riktlinjer f–r global handling. Det civila samh”llet initierar och koordinerar program och Âtaganden till st–d f–r familjer. Faktiskt tyder detta intresse och dessa initiativ frÂn akt–rer p alla nivÂret p att familjens v”lbefinnande har blivit en central punkt inom nationell utveckling och fattigdomsbek”mpning.

Men mer mÂste g–ras. PÂ Ârets internationella familjedag uppmanar jag regeringar, det civila samh”llet och individer, att forts”tta arbeta f–r riktlinjer och program som erk”nner och st–djer de bidrag som varje familj utg–r f–r sina medlemmar och sitt samh”lle. LÂt oss engagera oss f–r att skapa en v”rld som bevarar och st–djer familjen, f–r kommande generationers skull.


Generalsekreterare Kofi Annans budskap
p internationalla dagen f–r pressfrihet den 3 maj 2004


Information ”r utan tvivel en maktfaktor. De som har tillgÂng till en fri och oberoende media fÂr ett bredare perspektiv. Internationella dagen f–r pressfrihet ”r en viktig pÂminnelse om den vikiga roll journalister har i informationsÂldern, s”rskilt vad det g”ller att skydda m”nskliga r”ttigheter och att fr”mja utveckling.

Denna internationella dag ”r ocks ett tillf”lle att minnas och hedra de journalister som har d–dats i tj”nsten eller de som har f”ngslats och arresterats. Kommitten f–r skyddandet av journalister (The Committe to Protect Journalists) samlar in dyster data om de faror som journalister m–ter. 36 journalister d–dades 2003 och minst 17 har d–dats under de f–rsta tre mÂnaderna i Âr. De dog f–r att vi skulle f information, f–r att kunna ge f–rstahandsuppgifter om vikiga h”ndelser och f–r att ge persepektiv p vÂr tids utveckling. Vissa blev mÂltavlor p grund av vad de rapporterade om eller p grund av deras anknytning till en viss mediaorganisation. Enligt Kommitten f–r skyddandet av journalister satt ytterligare 136 journalister i f”ngelse i slutet av 2003, helt enkelt bara f–r att de ”r journalister.

Det ”r resolut att v”lja att bli journalist n”r man t”nker p de faror man kan m–ta. Det st”ndiga hotet mot journalisters personliga och yrkesm”ssiga integritet mÂste ang alla oss som ser media som en representant f–r det fria ordet och som det enda s”ttet f–r att v”cka medvetenhet.

Dessa h”ndelser beh–ver inte n–dv”ndigtvis vara omedelbara eller traumatiska. Samtidigt som kriget i Irak har varit det dominerande ”mnet f–r bÂde media och politiker mÂste kamper av annan art, som till exempel de mot fattigdom, diskriminering och sjukdomar, ocks ges uppm”rksamhet. P internationella dagen f–r pressfrihet f–rra Âret frÂgade jag mig varf–r vissa ”mnen och h”ndelser fÂr stor t”ckning, medan andra som tycks lika viktiga inte ges lika mycket intresse. Den frÂgan ”r fortfarande relevant. Precis som om det skulle kr”vas att en stat mÂste kollapsa innan v”rldssamfundet agerar eller att en kris mÂste uppst f–r att f mediat”ckning. Det finns viktiga saker att rapportera om ”ven i fredstid. Saker som pÂverkar vardagen f–r barn, kvinnor och m”n –ver hela v”rlden.

LÂt oss p Ârets internationella dag f–r pressfrihet f–rnya vÂrt Âtagande f–r en fri och och oberoende media som ett viktigt krav f–r att kunna bygga en b”ttre och r”ttvisare v”rld. Och lÂt oss alla g–ra vÂrt yttersta f–r att garantera att journalister, de m”n och kvinnor som hj”lper oss att f–rst oss sj”lva och vÂr omv”rld, kan forts”tta sitt viktiga arbete i s”kerhet och utom fara.


Generalsekreterare Kofi Annans budskap
p internationalla dagen mot rasdiskriminering
den 21 mars 2004


En fredlig protest mot passlagarna, en av de mest hatade f–ljderna av aparheidsystemet, den 21 mars 1960 i Sharpville i Sydafrika slutade med att 69 demonstranter dog. Massakern i Sharpville blev en milstolpe i antiapartheidr–relsens historia. Den bidrog ocks till att FN:s generalf–rsamling utn”mnde denna Ârligt Âterkommande internationella dag som till”gnas kampen mot rasism var och n”r den ”n f–rekommer.

I Âr ”r det tio Âr sedan folkmordet i Rwanda, nÂgot som pÂminner oss om de fasor som etniskt och rasrelaterat hat kan f–rorsaka. I Âr ”r det ocks 200 Âr sedan revolutionen i Haiti som ledde till att Latinamerika och Karibiens slavar blev fria. FN:s generalf–rsamling har utn”mnt Âr 2004 till det Internationella Âret till minne av kampen mot slaveri och dess avskaffande. Det som mÂste f–rena arbetet inom dessa bÂda omrÂden ”r inte bara att vi hedrar minnet av offren f–r de gÂngna tragedierna, utan ocks vÂr beslutsamhet att r”dda andra frÂn att bli offer f–r liknande tragedier i framtiden.

Detta inneb”r att vi mÂste v”nda de bestÂende konsekvenserna av slaveri och slavhandel. Slaveriet och slavhandelns or”ttvisor har bidragit till den fattigdom, underutveckling, marginalisering, social uteslutning, ekonomisk oj”mlikhet, instabilitet och os”kerhet som drabbar mÂnga m”nniskor i olika delar av v”rlden, s”rskilt i utvecklingsl”nder. P FN:s v”rldskonferens mot rasism, rasdiskriminering, fr”mlingsfientlighet och liknande intolerans 2001 erk”nde v”rldens stater att slaveri och slavhandel var f–rskr”ckliga tragedier i m”nsklighetens historia och nÂgra av de st–rsta orsakerna till rasism. FN bibehÂller sitt starka engagemang med att hj”lpa m”nniskor och l”nder att frig–ra sig frÂn detta arv, samtidigt som vi bek”mpar nutida former av slaveri, som t.ex. tvÂngsarbete - bl.a. innefattande sexuellt utnyttjande - en m–rk fl”ck p vÂrt kollektiva samvete.

Rasism ”r ocks en av r–tterna till folkmord. Rasistisk praxis, rasideologier och en offentlig debatt som f–rnekar hela gruppers v”rdighet och r”ttigheter mÂste f–rd–mas. Vi mÂste ocks st”rka vÂra system f–r tidig varning och f–rhindrande av folkmord, massmord, etnisk rensning och likande brott och str”va efter att st”lla de skyldiga inf–r r”tta, t.ex. genom den Internationalla brottmÂlsdomstolen. Jag kommer snart att utn”mna FN:s s”rskilde rÂdgivare f–r att f–rhindra folkmord och att ta upp andra f–rslag f–r att st”rka vÂrt arbete inom detta omrÂde.

Tolerans, inter-kulturell dialog och respekt f–r mÂngfald ”r viktigare ”n nÂgonsin i v”rlden eftersom m”nniskor blir n”rmare och n”rmare f–rbundna med varandra. Vi v”nder oss s”rskilt till regeringar f–r att skapa politisk vilja och beslutsamhet. LÂt oss p Ârets internationalla dag f–r avskaffande av rasdiskriminering inspireras p nytt av den grundl”ggande princip som finns i FN-stadgan och i den allm”nna f–rklaringen om de m”nskliga r”ttigheterna: alla m”nniskors lika v”rde.


 

Generalsekreterare Kofi Annans budskap
p internationalla kvinnodagen den 8 mars 2004


N”r vi uppm”rksammar Ârets internationalla kvinnodag ser vi de f–r–dande siffrorna som hiv/aids-epidemin har p kvinnor och den livsviktiga roll som kvinnor har i kampen mot aids.

I b–rjan trodde mÂnga att aids var en sjukdom som mest drabbade m”n. Bara f–r tio Âr sedan visade statistik att kvinnor drabbades mera s”llan. Men ett f–rf”rande m–nster har utvecklat sig sedan dess. ÷ver hela v”rlden fÂr kvinnor i allt h–gre grad ta de stora st–tarna som epidemin orsakar. Idag ”r mer ”n h”lften av alla vuxna som har hiv/aids i afrikanska l”nder s–der om Sahara kvinnor. Siffrorna f–r nyinfekterade ”r mycket h–gre bland unga afrikanska kvinnor ”n bland unga m”n. I hela v”rlden ”r Âtminstone h”lften av de som nyligen har smittats kvinnor och bland personer under 24 Âr stÂr nu flickor och kvinnor f–r n”ra tv tredjedelar av de som b”r p hiv. Om det forts”tter s h”r kommer kvinnor snart att utg–ra majoriteten av det globala antalet smittade personer.

Eftersom aids drabbar den samh”llets livlina som kvinnor representerar utvecklas en ond cirkel. Fattiga kvinnor fÂr ”nnu mindre ekonomisk trygghet som ett resultat av aids, de f–rv”gras ofta r”ttigheten till en bostad, egendom eller arv och i vissa fall till och med adekvat h”lsovÂrd. P landsbygden har skyddsmekanismer som har hj”lpt kvinnor att f–da sina familjer under perioder av torka eller hungersn–d kollapsat p.g.a. aids. Det leder till att familjer splittras och flyttar med ”n st–rre risk f–r hiv-infektion som f–ljd. Eftersom aids tvingar flickor att sluta skolan, vare sig de tvingas ta hand om sjuka sl”ktingar, sk–ta hushÂllet eller att hj”lpa till att f–rs–rja familjen, sjunker de allt djupare ner i fattigdom. Deras barn i sin tur l–per stor risk att inte g i skolan och att smittas. F–ljaktligen betalar samh”llet mÂnga gÂnger om priset f–r de d–dliga f–ljder som aids inneb”r f–r kvinnor.

Varf–r ”r d kvinnor mer sÂrbara f–r att smittas? De har vanligtvis inte flest sexuella kontakter utanf–r ”ktenskapet eller tenderar att vara sprutnarkomaner oftare ”n m”n. Men de or”ttvisa f–rhÂllandena i samh”llet s”tter dem i farozonen. Det finns mÂnga faktorer, d”ribland fattigdom, missbruk och vÂld, brist p information samt tvÂng frÂn ”ldre m”n och m”n som har flera partners. Det ”r d”rf–r som mÂnga vanliga f–rebyggande ABC-strategier som îavstÂ, var trogen, anv”nd kondomî ”r ohÂllbara. D”r det f–rekommer sexuellt vÂld ”r inte avhÂllsamhet eller att insistera p att anv”nda kondom realtistiska alternativ f–r kvinnor och flickor. Inte heller ”r ”ktenskap alltid l–sningen. I mÂnga delar av utvecklingsv”rlden gifter sig flickor innan de fyllt 20 Âr och fler av dessa flickor ”r hiv-smittade ”n bland gruppen med ogifta, sexuellt aktiva flickor ñ ofta f–r att deras makar har flera partners.

Vad som beh–vs ”r en positiv och konkret f–r”ndring som ger kvinnor och flickor mer makt och sj”lvf–rtroende och som f–r”ndrar relationenen mellan m”n och kvinnor p alla samh”llets nivÂer.

En f–r”ndring som st”rker det r”ttsliga skyddet av kvinnors r”ttighet till egendom och arv och som g–r att de har full tillgÂng till preventiva medel, bl.a. gel mot hiv (mikrobicider) och kondomer f–r kvinnor, sk. femidomer, f–r att f–rhindra att bli hiv-smittade. En f–r”ndring som g–r att m”n tar sitt ansvar ñ vare sig det r–r sig om att s–rja f–r att deras d–ttrar fÂr en utbildning, avst frÂn sexuella m–nster som f–rs”tter andra i fara, avst frÂn relationer med flickor och mycket unga kvinnor eller att f–rst att n”r det g”ller vÂld mot kvinnor s finns det inget utrymme f–r f–rstÂelse eller nÂgra godtagbara urs”kter.

D”rf–r presenterade UNAIDS f–rra mÂnaden en global samling f–r kvinnor och aids îGlobal Coalition on Women and AIDSî som ett s”tt att garantera att st”rkandet av kvinnors makt ”r en central frÂga och f–r att visa att man forts”tter arbetet med den viktiga roll som kvinnor redan har i kampen mot hiv/aids i hela v”rlden. I de flesta l”nder och samh”llen som jag har bes–kt runt om i v”rlden ”r det kvinnorna som har varit de mest aktiva och effektiva f–resprÂkarna i kampen aids. ÷verallt d”r epidemin sk–rdar mÂnga offer finns det hj”ltemodiga kvinnogrupper och sammanslutningar som g–r ett enastÂende arbete med f–rebyggande Âtg”rder och vÂrd. Att st–dja dessa kvinnor och uppmuntra andra att f–lja deras exempel mÂste bli vÂr framtida strategi. Det ”r bland dem som de verkliga hj”ltarna i kriget mot aids stÂr att finna. Det ”r vÂrt jobb att utrusta dem med styrka, resurser och hopp.


 

Haiti: den h”r gÂngen mÂste vi lyckas
Av Kofi A. Annan


îInte en gÂng tillî! Det var den spontana reaktionen i FN och i nationella regeringar tidigare i Âr n”r det stod klart att Haiti, det fattigaste landet p v”stra halvklotet, h–ll p att urarta i kaos, och tanken p ett nytt internationellt ingripande b–rjade att diskuteras.

Vi hade varit d”r och gjort det tio Âr tidigare. 1994 gick en multinationell styrka in i Haiti, med godk”nnande frÂn s”kerhetsrÂdet, och Âterinf–rde den valde presidenten Jean-Bertrand Aristide till makten. Sex mÂnader senare tog FN sj”lvt p sig ansvaret f–r uppdraget. En riktig men, betraktad s h”r i efterhand, alltf–r kort anstr”ngning gjordes f–r att f landet p f–tter igen och f–rm det att uppr”tthÂlla stabilitet, s”rskilt genom att utforma, utrusta och utbilda en professionell polisstyrka.

Nu stÂr vi h”r igen. Den 28 februari n”r President Aristide l”mnade landet, hade polisstyrkorna uppl–sts och landet var praktiskt taget i h”nderna p bev”pnade ligor. F–ljande dag godk”nde s”kerhetsrÂdet Âterigen ett ingripande av FN:s medlemsl”nder och den h”r gÂngen fick FN bara tre mÂnader p sig att s–rja f–r s”kerheten i landet.

Ett prelimin”rt FN-team ”r nu p plats i Haiti och utv”rderar vad som mÂste g–ras och vilken form FN:s framtida n”rvaro i landet skall ha. Vi kan vara s”kra p att den uppgiften blir komplex. S”kerhetsrÂdet har lovat sÂv”l humanit”r och ekonomisk hj”lp som hj”lp med demokratisk samh”llsstyrning, m”nskliga r”ttigheter och r”ttss”kerhet.

Situationen verkar ”nnu mer komplex idag ”n f–r tio Âr sedan. Vapen har spridits och narkotikahandel har etablerats. Haitierna ”r frusterade och lika besvikna p v”rldssamfundet som p de egna ledarna. H”ndelserna i februari har f–rv”rrat polariseringen och g–r det svÂrt att bilda en ny regering som bÂde motstÂndare och anh”ngare till Aristide kan acceptera.
Borde vi ha l”rt oss att utomstÂende parter inte kan l–sa Haitis problem? Detta ”r trots allt ett land som precis har firat 200-Ârsjubileum av sj”lvst”ndigheten frÂn slaveri och kolonialism. I b–rjan p 1900-talet var Haiti under en period ett USA-protektorat. Skall det bara l”mnas Ât sitt –de?

Det ”r en abstrakt tanke. Haiti ”r of–rm–get att l–sa situationen sj”lv och f–ljderna av att –verge landet skulle bli fortsatt eller upptrappat kaos. VÂr globaliserade v”rld har inte rÂd med ett sÂdant politisk vacuum, vare sig det handlar om bergen i Afghanistan, eller p sj”lva tr–sklen till den enda kvarvarande supermakten.

Idag ”r det svÂrare att ignorera synen av m”nskligt lidande ”n det var f–rut, men den avg–rande skillnaden frÂn tidigare ”r att kaos inte l”ngre hÂller sig inom landsgr”nser. Det breder ut sig iform av flyktingstr–mmar, terrorism eller olaglig handel med narkotika, vapen eller t.o.m. med m”nniskor. Ingen vill ingripa, men till sist har vi inget val.

Och n”r vi v”l g–r det kan vi l”ra oss mycket av tidigare f–rs–k.
En sak ”r att ingen organisation, bidragsgivare eller internationell samarbetspartner kan fullf–lja uppgiftten ensam. Vi i FN mÂste arbeta n”ra CARICOM (Caribbean Community) och OAS (Organization of American States) f–r att hitta ett integrerat och gemensamt tillv”gagÂngss”tt. Dessa bÂda organisationer har haft ledande roller i den nuvarande krisen och de mÂste f–rbli engagerade i Haiti som regionala samarbetspartners, ocks efter det att de bl baskrarna har l”mnat landet. Haiti fÂr inte bli s isolerat i sitt eget grannskap som det varit hittills.

En annan l”rdom ”r n–dv”ndigheten av att p ett effektivt s”tt och i god tid ta itu med potensiella brÂkmakare. Erfarenheter frÂn andra l”nder som har tagit sig upp ur kaos och konflikter har l”rt oss att ett stort antal utst–tta och bev”pnade individer bara kan hÂllas ifrÂn brÂk om de avv”pnas och fÂr en riktig chans till arbete. Utan ekonomisk tillv”xt omgrupperas miliser alltf–r l”tt och cykeln av fattigdom, vÂld och instabilitet b–rjar om p nytt.

Men den viktigaste l”rdomen ”r att det inte finns nÂgon snabb sorti. Haiti beh–ver resurser och st–d l”nge. Den nuvarande krisen beror minst lika mycket p oansvarigt uppf–rande av Haitis politiker som p f–rsummelser eller misslyckanden i tidigare internationella anstr”ngningar. F–r att lyckas p riktigt mÂste nya och mer ansvarsfulla politiska grupper komma fram och forts”tta bygga p den roll som civilsamh”llet har haft i krisen.

Detta kan inte g–ras i en handv”ndning. Ett lÂngsiktigt arbete p tio Âr eller mer beh–vs f–r att Âteruppbygga sÂv”l polisv”sende och domstolar som grundl”ggande sociala tj”nster som h”lsovÂrd och utbildning.

Alltf–r ofta pÂkallar kriser som denna vÂr uppm”rksamhet endast n”r de ”r som mest akuta, n”r TV-bilderna ”r allf–r skr”mmande, vÂldet ”r alltf–r hemskt och miljontals m”nniskors lidande blir outh”rdligt. I ett land som Haiti ”r det bara genom genom ett fortsatt engagemang, bÂde frÂn regeringar och civilsamh”llet, som vi kan hj”lpa till och bygga upp institutioner d”r demokrati kan sl rot.

Mycket stÂr p spel, framf–r allt f–r Haitierna men ocks f–r oss. F–r att lyckas den h”r gÂngen mÂste vi g–ra saker annorlunda. Framf–r allt mÂste vi bibehÂlla internationellt fokus och s”tta resurser till f–rfogande tills jobbet ”r klart.


F–rfattaren ”r generalsekreterare i FN.


D”rf–r beh–ver Europa en strategi f–r invandring
Av Kofi A. Annan


En av de st–rsta pr–vningarna f–r det utvidgande EU kommer under de kommande Âren och Ârtiondena att vara att hantera den utmaning som invandringen inneb”r. Om Europas samh”llen klarar denna utmaning kommer invandringen att berika och st”rka dem. Om de misslyckas kan resultatet bli s”mre levnadsstandard och sociala klyftor.
Det rÂder ingen tvekan om att Europa beh–ver invandrare. EuropÈer lever l”ngre och har f”rre barn. Utan invandring kommer befolkningen i de snart 25 EU-medlemsl”nderna att minska, frÂn nuvarande omkring 450 miljoner till under 400 miljoner Âr 2050.

EU ”r inte ensamt om detta - Japan, Ryssland och Sydkorea m.fl. stÂr inf–r liknande m–jliga framtidsscenarion d”r lediga arbeten inte tills”tts och tj”nster inte utf–rs samtidigt som ekonomier f–rsvagas och samh”llen stagnerar. Enbart invandring kan inte att l–sa dessa problem, men det ”r en viktig del av l–sningen.

M”nniskor frÂn andra kontinenter kommer forts”tta att vilja komma och leva i Europa. I dagens or”ttvisa v”rld har mÂnga asiater och afrikaner ingen m–jlighet att f–rb”ttra sin situation, nÂgot som de flesta europÈer tar f–r givet. Det ”r inte f–rvÂnande att mÂnga av dem ser Europa som m–jligheternas land d”r de vill b–rja ett nytt liv, precis som den nya v”rlden en gÂng lockade tiotals miljoner utfattiga men f–retagssamma europÈer.

Alla l”nder har r”tt att best”mma om de frivilligt vill ta emot invandrare (i motsats till flyktingar som har r”tt till bekydd under internationell lag.) Men det vore oklokt av europÈerna att st”nga d–rren. Det skulle inte bara skada deras lÂngsiktiga ekonomiska och sociala framtidsutsikter utan ocks leda till att fler och fler m”nniskor f–rs–ker ta sig in bakv”gen genom att beg”ra politisk asyl (och sÂledes –verbelasta ett system som syftar till att skydda flyktingar som har flytt av r”dsla f–r f–rf–ljelse) eller genom att anlita smugglare och ofta riskera att d– eller skadas genom desperata och olovliga flyktf–rs–k med bÂt, lastbil och flygplan.

Illegal invandring ”r ett stort problem och l”nder mÂste samarbeta f–r att stoppa det, s”rskilt n”r det g”ller att f bukt med m”nniskosmuggling och m”nniskohandel vars organiserade n”tverk utnyttjar sÂrbara m”nniskor och underminerar r”ttss”kerheten. Men kampen mot illegal invandring borde vara en del av en mycket bredare strategi. L”nder borde se till att det finns kanaler f–r laglig invandring och dra nytta av f–rdelarna med en sÂdan, samtidigt som man skyddar invandrares grundl”ggande m”nskliga r”ttigheter.

Invandringen till Europa kan ocks gagna fattiga l”nder. Under 2002 s”nde invandrare minst 88 miljarder US dollar i penningf–rs”ndelser till utvecklingsl”nder. Det var 54% mer ”n de 57 miljarder US dollar som dessa l”nder fÂr i utvecklingsbistÂnd.

D”rf–r ”r invandring ett ”mne av intresse f–r alla l”nder ñ och det ”r ett ”mne som kr”ver ett st–rre internationellt samarbete. Den nyligen etablerade Globala Kommissionen f–r Internationell Migration, vars ordf–randeskap delas av framstÂende offentliga personer frÂn Sverige och Sydafrika, kan hj”lpa till att etablera internationella normer och b”ttre riktlinjer f–r att hantera en invandring f–r allas b”sta. Jag ”r –vertygad om att kommissionen kommer att komma fram till nÂgra bra f–rslag och jag hoppas att dessa vinner st–d bÂde frÂn l”nder som îs”nderî invandrare och frÂn l”nder som tar emot dem.

Att hantera invandring ”r inte bara en frÂga om att –ppna d–rrar och ing internationella samarbeten. Det kr”vs ocks att alla l”nder g–r ”nnu st–rre anstr”ngningar f–r att integrera nyanl”nda invandrare. Invandrare mÂste anpassa sig till sina nya samh”llen och samh”llena mÂste ocks anpassa sig. Endast med en uppfinningsrik strategi f–r integrering av invandrare kan l”nder garantera att invandring berikar v”rdlandet.

Medan varje land n”rmar sig denna frÂga i f–rhÂllande till sin egen karakt”r och kultur fÂr vi inte gl–mma vilken oerh–rd insats miljontals invandrare redan har gjort f–r moderna europeiska samh”llen. MÂnga av dem har ledande positioner i regeringar, inom vetenskap, inom akademier, sport och konst. Andra ”r mindre k”nda men spelar en lika viktig roll. Utan dem skulle mÂnga h”lsovÂrdsystem vara underbemannade, mÂnga f–r”ldrar skulle inte ha den hemhj”lp de beh–ver f–r att sk–ta sina arbeten, och mÂnga serviceyrken som ger statsinkomster skulle vara obesatta. Invandrare ”r en del av l–sningen, inte en del av problemet.

Alla som ”r angel”gna om Europas framtid och om m”nsklig v”rdighet borde d”rf–r motarbeta tendensen att g–ra invandrare till syndabockar f–r sociala problem. De allra flesta invandrare ”r str”vsamma, modiga och och beslutsamma. De vill inte Âka snÂlskjuts p nÂgon annans bekostnad. De vill ha en rimlig m–jlighet f–r sig och sina familjer. De ”r varken kriminella eller terrorister, de ”r laglydiga. De vill inte bo avsides utan vill integreras och samtidigt behÂlla sin identitet.

Invandrare beh–ver Europa i detta 21:a Ârhundrade. Men Europa beh–ver ocks invandrare. Ett slutet Europa skulle vara ett torftigare, fattigare, svagare och ”ldre Europa. Ett –ppet Europa, f–rutsatt att Europa hanterar invandringen v”l, blir ett r”ttvisare, rikare, starkare och yngre Europa.


F–rfattaren till denna artikel ”r FN:s generalsekreterare. Artikeln baseras p det tal han hÂller i Europaparlamentet den 29 januari.


OM OSS ï RUNIC:S BIBLIOTEK ï KONTAKTA OSS ï FN:S OFFICIELLA HEMSIDA ï AKTUELLT ï PRESSMEDDELANDEN ï LÄNKAR ï LEDIGA TJÄNSTER OCH PRAKTIK ï FN:S GENERALSEKRETERARE ï FN-STADGAN ï FN:S ORGAN OCH MEDLEMMAR ï FRED OCH SÄKERHET ï MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER ï HUMANITÄRA FRÅGOR ï FOLKRÄTT ï EKONOMISK OCH SOCIAL UTVECKLING