FN och mänskliga rättigheter: 50-årsjubiléet för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1948-1998

Generalsekreterare Kofi Annan om de
mänskliga rättigheterna och
50 års jubiléet av den allmänna förklaringen

Utdrag av hans tal vid öppnandet av den 54:e sessionen för kommissionen för mänskliga rättigheter i Genève den 16 mars 1998:

De tidlösa principer som den allmänna förklaringen beskrev klart och tydligt redan för ett halvt sekel sedan föddes ur outtröttliga ansträngningar av individer från alla jordens hörn. Idag anammar män, kvinnor och barn över hela världen principen om mänskliga rättigheter som uttrycks i förklaringen.

De vet kanske inte att dokumentet antogs den 10 december 1948, de inser kanske inte att ett internationellt system har slagit rot under de senaste 50 åren för att skydda de rättigheter dokumentet deklarerade för alla människor. Men de förstår att mänskliga rättigheter är nödvändiga för ett värdigt liv.

Alla människor delar en önskan om att leva utan fasa för våld, svält, sjukdom, tortyr och diskriminering. De tror på alla individers rätt att uttrycka sig fritt; utveckla sina talanger; sträva efter sina och sitt samhälles ambitioner. De vet att dessa rättigheter inte tillhör några få utvalda, utan tillhör alla människor. Alla världens folk har gjort mänskliga rättigheter till sina rättigheter.

Hela tiden har det växande stödet för förklaringen gett dess budskap nytt liv. Stödet har utvidgat budskapets räckvidd vida omkring. Det har bekräftat budskapets universalitet. Förklaringen har använts som en modell för inhemsk statsförfattning, lagstiftning, regleringar och handlingssätt för regerande som skyddar mänskliga rättigheter. Nationella domstolar, parlament, regeringar, advokater och frivilliga organisationer i hela världen har otaliga gånger hänvisat till förklaringen.

Denna våg av stöd som gett förklaringen dess plats i vårt medvetande är ett levande bevis på att den talar till hela världen. Värderingarna i rättigheterna ska uttryckas så att de förstås av alla de människor som de omfattar och skyddar.

50-års jubileets motto "all human rights for all" sammanfattar de utmaningar vi står inför idag. Ja, förklaringen är vårt gemensamma tillkännagivande av de mänskliga rättigheterna. Men tyvärr, har den ännu inte blivit vår gemensamma handlingsplan.

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter vara en realitet som vi inte har kunnat - i vissa fall velat - stoppa. Orsakerna till skillnaden mellan retorik och realitet - mellan ord och handling - är många. Men vi måste göra något åt detta, om vi ska kunna förverkliga visionen som våra förfäder gav oss i förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Vi måste nu arbeta för att konventionerna om mänskliga rättigheter ratificeras, så att de blir juridiskt bindande världen över. Högkommissarien och jag har vänt oss till alla regeringsledare för att påminna om resultatet av Wien-konferensen. FN:s mänskliga rättighets program är redo att stötta medlemsländerna i sina strävanden.

Jag anser att FN:s roll - och min egen roll som generalsekreterare - är central när det gäller att uttrycka, främja och skydda mänskliga rättigheter. Under månaderna strax innan jag blev vald till generalsekreterare, talades det mycket om finansiering och administration. Men som jag sa vid mitt tillträdande: det som är och måste förbli ledstjärnan för vårt arbete är den moraliska dimensionen av det. För att markera 50-års jubiléet för förklaringen har jag tagit upp mänskliga rättigheter överallt, från Teheran till Shanghai.

Ta min egen kontinent Afrika som exempel. När jag åkte till Harare för att tala till Organization of African Unity förra året, hade jag ett svårt, men också ett mycket enkelt budskap till dem.

Under de senaste 50 åren har Afrika genomgått en rad förändringar. Först avkoloniseringen och kampen mot apartheid, sedan en period av inbördeskrig och militärregimer. Nu, tror jag, tiden har kommit för Afrikas tredje våg: en våg av fred grundad i demokrati och mänskliga rättigheter.

Förutsättningen för att den tredje vågen lyckas är folkets vilja. Över hela världen inser man nu de dåliga konsekvenserna av regeringskupper. Ett bättre bevis än president Ahmmed Tejan Kabbahs återvändande till Freetown för en vecka sedan, efter att den illegala militärjuntan fråntogs makten, kan vi knappast få.

Men några afrikaner anser fortfarande att mänskliga rättigheter är den rike mannens lyx, något som Afrika inte är redo för; eller t o m att de är västvärldens konspiration mot Afrika.

Jag anser att dessa tankar är nedvärderande - nedvärderande mot den längtan efter mänsklig värdighet som finns i alla afrikanska hjärtan. Gråter inte afrikanska mödrar när deras söner och döttrar dödas eller torteras av tyranniska makthavares hantlangare? Lider inte afrikanska fäder när deras barn fängslas utan grund? Är inte hela Afrika förloraren, om så mycket som en röst blir tystad?

"Mänskliga rättigheter", sa jag till åhörarna i Harare, "är afrikanska rättigheter. De är asiatiska rättigheter, de är europeiska rättigheter; de är amerikanska rättigheter. De tillhör inte någon regering, de är inte begränsade till någon kontinent, de är fundamentala för själva mänskligheten".

Denna församling förstår, kanske bättre än någon annan, att för offren för kränkningar av mänskliga rättigheter, kommer mänskliga rättighets aktioner oftast för sent. Är det tillräckligt att säga till dessa offer att vi gjort vårt bästa? Är det inte bättre att handla för att förebygga dessa kränkningar?

Jag är här idag för att berätta för er att nästa århundrade måste bli förebyggandets århundrade. Jag är här för att säga att vi inte längre kan påstå att brist på resurser hindrar oss att handla i tid. Dagens kränkningar av mänskliga rättigheter är orsaken till morgondagens konflikter. Denna onda cirkel av kränkningar och konflikter, som leder till nya konflikter, kan och måste stoppas.

Vi har nästan obegränsade informationskällor som berättar om händelser runt omkring i världen. Rapporter lämnas in till kommissionen, till generalförsamlingen och till högkommissarien. De skall ses som redskap för diagnos och som tidiga varningssignaler. De får inte ignoreras. Det internationella samfundet måste samla viljan att använda denna information för att agera i tid.

Det internationella samfundet har fortfarande inte helt förstått innebörden av sammanhanget mellan demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter. Detta sammanhang underströks av världskonferensen. Det har bevisats av alla nationers erfarenheter.

Dessa erfarenheter, ibland belysta av anmärkningsvärda prestationer, ibland av tragiska händelser, lär oss att hållbar utveckling är omöjlig utan folkets fulla deltagande; hållbar utveckling är omöjlig utan mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter är integrerade i fred och säkerhet, ekonomisk utveckling och social jämlikhet. De genomsyrar hela FN:s dagordning; något som märks i den pågående reformen av organisationen.

Sekretariatet omorganiseras kring fyra områden - fred och säkerhet, ekonomiska och sociala insatser, utveckling, och humanitära insatser - jag bjöd in högkommissarien för mänskliga rättigheter att deltaga i alla de styrande kommittéerna. Högkommissariens kontor tar regelbundet del i organisationens aktiviteter vid pågående eller potentiella konflikter, eller efter konfliktsituationer som har mänskliga rättighets dimensioner.

Först nu börjar vi förstå hur vår inställning till fredsbevarande, humanitära insatser och hållbar utveckling kommer att förändras och berikas genom att införa mänskliga rättighets faktorn. Det är inte en lätt uppgift. Men om vi inte gör något blir konsekvenserna ännu värre - för oss, för våra barn och våra barns barn.

Idag ska vi diskutera huvudlinjerna för mänskliga rättigheter i Förenta Nationerna. Jag vill på förhand tacka alla de organ och program som har placerat mänskliga rättigheter överst på sin dagordning. Och jag vill hylla våra parters i det civila samhället; medborgare och grupper som samarbetar med oss för att nå gemensamma mål och vilkas kreativitet och engagemang stärker regeringars arbete omätligt och också stärker FN självt. Denna typ av samarbete med det civila samhället kommer att fortsätta växa.

En stor uppgift återstår. Det är reformen av andra delar av mänskliga rättighetssystemet. För det behöver vi samarbete och enighet mellan regeringar. Jag har bett Högkommissarien gå igenom mänskliga rättighetssystemet och utveckla rekommendationer till förenkling och rationalisering med hänsyn till generalförsamlingens resolution 48/141.

Våra förfäder skapade Förenta Nationerna för att rädda kommande generationer från förintelse och krig, fasor som medfört obeskrivlig sorg för mänskligheten. Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter föddes ur dessa erfarenheter som ett budskap om att detta inte fick ske igen. Vi kan inte tillåta oss att vara likgiltiga.

Låt oss ta den tyske teologen Martin Niemöllers oförglömliga varning i akt: "I Tyskland kom de först efter kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. Sedan kom de efter judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan kom de efter fackföreningsmedlemmarna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackföreningsmedlem. Sedan kom de efter katolikerna, och jag protesterade inte, för jag var protestant. Sedan kom de efter mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera."

Det är därför vårt arbete är en pågående strävan, en aldrig avslutad uppgift att bygga ett moraliskt samhälle som hålls samman av ett gemensamt engagemang för alla mänskliga rättigheter. Nu är tiden kommen för vår generation att backa upp denna process med de resurser och det stöd den behöver. Nu är tiden kommen för att fråga sig inte bara hur förklaringen kan skydda våra rättigheter, men också hur vi kan skydda förklaringen.

50 år efter antagandet av förklaringen, är det tid att påbörja nästa steg på vår resa för att sprida budskapet till alla människor. Idag, ber jag er att ta tillfället i akt att planera kursen för mänskliga rättigheter för de kommande 50 åren.

Låt detta bli den sammankomst som går till historien som den som gjorde det möjligt för alla människor överallt att kräva sina rättigheter. Låt detta bli det tillfälle då det internationella samfundet åter fann gemenskap. Låt detta bli året då världen såg, som för 50 år sedan, den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter som en gemensam norm att uppnå för alla människor och alla nationer.