barnensratt931868o.jpg (16627 bytes)


"Principen att alla barn har alla rättigheter är fortfarande mycket långt från att vara verklighet."

Generalsekreterare Kofi Annan, "The Progress of Nations 2000"
1


Viktig statistik

  • Mer än en miljard barn i utvecklingsländerna lever på mindre än en dollar om dagen.
  • Omkring två miljoner barn i utvecklingsländerna dör varje år av brist på rent vatten och hygieniska och sanitära möjligheter.
  • Mer än 110 miljoner barn i skolåldern är inte inskrivna i grundskolan.
  • 500 000 barn under 15 år dog i AIDS under 1999 och 3,8 miljoner har dött sedan epidemins början.
  • 11 miljoner barn dör varje år av orsaker som i stor utsträckning skulle gått att förhindra.
  • Mer än 33 miljoner barn lider av brist på A-vitamin, vilket gör att de riskerar att bli blinda eller dö av vanliga sjukdomar som mässling och diarré.
  • Ca 250 miljoner barn över hela världen mellan 5-14 år arbetar.
  • Nära två miljoner barn har dödats i väpnade konflikter under det senaste decenniet.

2

Ett gatubarns berättelse

Jag heter Amerigo. Jag är 13 år och jag bor ensam på gatan. Min mamma som har flyttat från min pappa vill inte veta av mig. Min pappa bor långt borta. Jag vill åka till honom men han vill inte heller veta av mig.

Gatan är mitt hem numera. Jag brukade samla skräp och sälja det till en gatuförsäljare. Jag slutade med det efter att jag fått en allvarlig infektion och doktorn sa till mig att hålla mig borta från soptippen. En gång arbetade jag för man som ägde en glassaffär och sålde glass på stranden. Arbetet var svårt och gjorde ont. Glasslådan var ganska tung när den var full. Nu putsar jag skor åt folk. Det är ett hårt arbete. Jag är alltid hungrig och vet inte var jag skall sova på natten. Jag skulle vilja bo i ett eget hem och sova där i lugn och ro. Nätterna är väldigt kalla på vintern. Man kan dö av kyla på gatan.

(Ur Teaching about human rights, United Nations, 1992)

int avtal

Ett internationellt avtal för att skydda barnens rättigheter

Amerigos fall är inte unikt. Hundratals barn över hela världen bor på gatan, arbetar på riskfyllda platser, utnyttjas dagligen och åtnjuter ofta inte ens de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det var för att skydda sådana barns rättigheter som FN antog ett historiskt avtal 1989: Barnkonventionen.

Barnkonventionen är ett internationellt avtal om mänskliga rättigheter som skapades med målet att förverkliga barnens alla rättigheter överallt. Avtalet har ratificerats av praktiskt taget alla länder. De 191 stater som ratificerat avtalet har frivilligt accepterat och lovat att omgestalta stadgarna i Barnkonventionen till verklighet genom administrativa, lagstiftande, juridiska och andra åtgärder.

vem raknas 

Vem räknas som barn?

Konventionen definierar ett barn som en människa upp till 18 år. Tanken att barn har särskilda behov har nu banat väg för övertygelsen att barn har samma spektrum av rättigheter som vuxna: civila och politiska, sociala, kulturella och ekonomiska. Under konventionen skall barnens rättigheter implementeras utan diskriminering av något slag, alla åtgärder och handlingssätt skall ledas av hänsyn till barnets bästa, barnets deltagande skall alltid eftersträvas och alla åtgärder skall syfta till att främja barnets överlevnad och utveckling.

vad innebar

Vad innebär en ratifikation?

När regeringar ratificerar Barnkonventionen, och därigenom formellt accepterar att bindas juridiskt, lovar de att främja, skydda och uppfylla de barnrättigheter som finns i konventionen. FN:s kommitté för barnens rättigheter, ett organ med tio internationellt valda oberoende experter på barnrättigheter, övervakar utvecklingen mot att implementera dessa rättigheter.

historien 

Historien bakom barnens rättigheter

1924: Nationernas förbund skriver på den första deklarationen om barnens rättigheter.

1945: FN-stadgan uppmanar nationer att uppmuntra och främja respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande frihet för alla.

1948: Den universella förklaringen om mänskliga rättigheter, som antogs av generalförsamlingen, erkänner barnens rättigheter genom att fastslå att " alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter", och att mödrar och barn har rätt till särskild vård och skydd.

1948: Generalförsamlingen antar den andra deklarationen om barnets rättigheter – en sju punkter lång förklaring som bygger på deklarationen från 1924. Den fastslog att "… män och kvinnor från alla länder erkänner att mänskligheten är skyldig barnen det bästa den har att ge, och förkunnar och accepterar det som sin uppgift att fullfölja detta åtagande i alla hänseenden…".

1959: En mer detaljerad tredje deklaration om barnets rättigheter antas av generalförsamlingen.

1961: Det internationella rättsliga ramverket stärks ytterligare med antagandet av två internationella konventioner om civila och politiska rättigheter och om ekonomiska och sociala rättigheter. Dessa två konventioner trädde i kraft 1976 och bidrog till ett både moraliskt och rättsligt åtagande för länder att respektera varje individs mänskliga rättigheter.

Alla dessa ansträngningar som ledde till att Barnkonventionen antogs 1989, och trädde i kraft 1990, syftade till att få människor i varje land och från varje kultur och varje religion att arbeta för att alla världens barn skall kunna åtnjuta de rättigheter de förtjänar – till överlevnad, hälsa och utbildning, till familjetrygghet, till lek och kultur, till skydd från utnyttjande och missbruk av alla sorter, och till att få sin röst hörd och sina åsikter medräknade när det handlar om frågor som påverkar deras liv.

ny vision 

Hur ser den nya visionen för barn ut?

Barnkonventionen fastställer klart och tydligt att alla barn har rättigheter som är medfödda mänskliga rättigheter, och att dessa inte skall uppfattas som tillägg, som en fråga om tjänster eller godhet gentemot barn, eller som ett yttryck för välgörenhet. Dessa rättigheter skapar skyldigheter och ansvar. Utöver att bara erkänna barnets sårbara natur och det sociala ansvaret för att främja särskild medverkan och skydd, stödjer konventionen tanken på barnet som en medborgare, en partner i beslutsfattande och i en bredare process av social förändring. Barnkonventionen föreställer sig barnet som en hel, värdefull, deltagande samhällsmedlem.

unik

Vad gör Barnkonventionen unik?

  • Den är omfattande. Det är den enda konventionen som i ett enda dokument fastställer hela spektrumet av barnens rättigheter – civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella.
  • Den är universell och riktar sig till alla barn i alla situationer i så gott som hela det internationella samfundet.
  • Den är förbehållslös och uppmanar alla regeringar att vidta åtgärder för att skydda alla barns rättigheter.
  • Den fastställer att alla rättigheter är viktiga, odelbara, beroende av varandra och likvärdiga.

fyra

Vilka är Barnkonventionens fyra huvudprinciper?

  1. Barn får inte diskrimineras "oavsett barnets, dess föräldrars eller målsmans ras, färg, kön, språk, religion, politiska eller andra åsikter, nationella, etniska eller sociala ursprung, handikapp, egendom eller sociala ställning". (Artikel 2)
  2. Barn har rätt till överlevnad och utveckling i alla livets aspekter, däribland fysiska, känslomässiga, psykosociala, kognitiva, sociala och kulturella. (Artikel 6 och 27)
  3. Barnets bästa måste vara främsta prioritet i alla beslut eller åtgärder som påverkar barnet eller barn som grupp. Detta gäller både beslut som tas av regeringar, administrativa eller juridiska myndigheter, och sådana som tas av familjerna själva. (Artikel 3)
  4. Barn har rätt till ett fridfullt umgänge, att deltaga aktivt i allt som berör deras liv, att fritt få uttrycka sina åsikter och få sina röster hörda och bli tagna på allvar. (Artikel 15)

framsteg 

Framsteg

Under de tio år som gått sedan ratifikationen av Barnkonventionen har man gjort stora framsteg. Så gott som alla regeringar som har ratificerat Barnkonventionen har arbetat fram en lokal lagstiftning – där detta inte fanns tidigare – som betonar vikten av rättigheter för barn och främjar en juridisk grund för att förverkliga dessa rättigheter. Några länder har också ändrat sina grundlagar för att inkorporera Barnkonventionens principer i varje aspekt av nationell lag.

  • I vissa länder har man inrättat institutioner såsom barnombudsmän (tjänstemän tillsatta för att undersöka individuella klagomål mot offentliga myndigheter), medan man i andra har inrättat kommittéer för att övervaka framsteg som görs för att förverkliga barnens rättigheter. Norge var det första landet som utsåg en barnombudsman 1981.
  • Nästan alla regeringar i världen har nu en minister, kommission eller ett råd som ansvarar för att övervaka framsteg som görs för barn och för att föra fram barnens rättigheter i politiskt beslutsfattande. Idag har 20 länder upprättat eller håller på att upprätta oberoende mänskliga rättighetsinstitutioner för barn.
  • I Malaysia har en grupp instanser inom frivilligorganisationer och myndigheter upprättats för att övervaka hur barnkonventionen efterlevs.
  • I Mongoliet håller indikatorer på deltagande och skydd av barn på att utvecklas.
  • I Costa Rica införs en granskning av sociala rättigheter. Denna involverar barn och samhället i arbetet med att övervaka och bedöma hur landet uppfyller eller inte uppfyller konventionens mandat.
  • I Sydafrika har regeringen börjat reformera rättssystemet för unga. Man lägger mycket vikt på att lyfta ut barnen från brotträttssystemet och in i andra former av rättslig förmedling, det som till vardags kallas "barnens domstol".
  • Flera sydamerikanska och afrikanska regeringar som befinner sig i väpnade konflikter har officiellt demobiliserat sina barnsoldater.
  • Barnens rättigheter skyddas också genom framgångsrika internationella partnerskap för att förbättra miljontals barns hälsa och överlevnad. Genom t.ex. vaccinering har man årligen kunna rädda tre miljoner barn, och genom att försöka utrota jodbristsjukdomar räddas 12 miljoner barn årligen från mentala handikapp. Polio håller på att utrotas. Miljontals fler barn skrivs nu in i skolan än någonsin tidigare i historien, och viktiga mål har nåtts vad gäller att förbättra tillgången till sanitära inrättningar och rent vatten.

parlament

Barnens parlament

Att främja Barnkonventionen handlar också om att göra barn delaktiga i beslut som påverkar deras liv. I Libanon visar "Barnens parlament" hur barn, när de får möjlighet, kan komma med ett värdefullt bidrag. 1996 intog 128 barn i åldrarna 8-16 år parlamentarikernas säten under en session i det nationella parlamentet för att diskutera sina rättigheter och miljö.

Sedan man inrättat "Barnens parlament" har mycket förändrats till det bättre för barn. Ämnen som hälsoförsäkring för alla barn, handikappade barns rättigheter och att regeringen satsar på barn står nu högt på dagordningen i den Libanesiska politiken.

tecken

Tecken på framgång

Det finns många framgångsrika program som regeringar och samfund har skapat tillsammans med UNICEF för att förverkliga barnens rättigheter:

  • I ett antal Filippinska byar kombineras tidig barnavård och utveckling med hälsa, näring, psykosocial vård och utbildningsinformation för unga. Barnavårdscentret främjar lek och tillhandahåller böcker och annat material. Lärare inom hälso- och näringslära lär föräldrar hur de bättre kan ta hand om sina barn, de administrerar rutinvaccinationer och uppdaterar en förteckning över alla byns hushåll och dokumenterar därigenom varje barns tillväxttakt, tillgång till jodsalt och andra mikronäringsämnen, till rent vatten och toaletter.
  • I Bangladesh undertecknades en överenskommelse 1995 av ILO, UNICEF och Bangladesh Garment Manufacturers and Exporters Association. Detta resulterade i att barnarbetare sattes i skola och reducerade därmed barnarbete i konfektionsindustrin. Barnens arbete erbjöds till kvalificerade vuxna familjemedlemmar.
  • I Bolivia har UNICEF stött ett nationellt försäkringsprogram för mödrar och barn för att få bort finansiella barriärer inom hälsovården. Detta har lett till att ett ökat antal kvinnor och barn under fem år får hälsovård. På knappt två år ökade besöken för vård innan födsel med 63%, förlossningar inom sjukvårdsinrättningar ökade med en tredjedel, och antalet barn som behandlades för lunginflammation ökade med 40%.
  • I West Lombok-distriktet i Indonesien kräver den lokala regeringen att det i nya byggnader skall finnas toaletter. Mellan 1994 och 1998 hjälpte UNICEF till att bygga 25 000 nya toaletter om året i området, jämfört med 1500 innan programmet började.
  • I Niger har UNICEF bidragit med bättre jordbruksredskap för kvinnorna som ofta arbetar 14 timmar eller mer per dag med att förbereda maten till sina familjer. Detta har resulterat i en ökad produktion av spannmål och i inrättandet av en kooperativ spannmålsbank. Spannmålsbanken i sin tur sålde korn till fattiga familjer till ett billigt pris tiden före skörden. I och med detta föll undernäringen av barnen dramatiskt.
  • I Yemen hjälper UNICEF till med att överbygga könsskillnaderna i skolor genom att utbilda kvinnliga lärare, stödja uppbyggnad av skolor, stärka förhållandet mellan skola och samhälle och att engagera media, religiösa och kommunala ledare till att öka medvetenheten för kvinnors rätt till utbildning.

Andra internationella organisationer har också program för att skydda barn från våld och väpnade konflikter.

  • Ett program som heter Child Connect använder den senaste telekommunikationsteknologin för att återförena barn, som kommit bort i samband med konflikter eller naturkatastrofer, med sina föräldrar. Projektet som startats av International Rescue Committee använder en databas som är tillgänglig för alla kontor inom området som kan skriva in information och lägga in fotografier och skriva in information som gäller såväl försvunna barn som förfrågningar från föräldrar. Sökningar som förr tog månader kan nu fullföljas på en timme.
  • Ett nytt katastrofberedskapsprogram som skall främja och upprätthålla både mobil- och satellittelefonservice och mikrovågslänkar för humanitära hjälparbetare. Detta kommer både att förbättra och påskynda humanitära hjälpinsatser för de många oförutsägbara katastrofer som möter oss idag.

områden

Vilka områden behöver förbättras?

Trots de många imponerande insatserna de senaste tio åren finns det fortfarande alltför många barn som nekas sina rättigheter till överlevnad, hälsa, utbildning och utveckling. Och många länder lever fortfarande inte upp till Barnkonventionen. Diskriminering p.g.a. kön, etnisk eller språklig bakgrund fortsätter att hämma barnens utvecklingsmöjligheter i länder över hela världen. Väpnade konflikter fortsätter att förneka de mest grundläggande barnrättigheterna, och miljontals barn har förflyttats och tvingats in i flyktingsituationer.

Fattigdom som karakteriseras av bristande sanitära förhållanden, undernäring, smutsigt vatten och otillräcklig hälsovård – allt detta hindrar både barn och vuxna från att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

HIV/AIDS har kommit att framstå som det största hotet för samhällens förverkligande av barnens rättigheter. Sjukdomen gör miljontals barn föräldralösa – hittills 13,2 miljoner – som ofta slutar skolan och tvingas till extremt hårt fabriksarbete eller till bordeller för att tjäna pengar. Redan knappa resurser används av regeringar för att bekämpa sjukdomen och förnekar därigenom andra väsentliga sektorer i ekonomiernas viktiga statsinkomster.

Sammanlagt är dessa frågor några av de stora utmaningar som det internationella samfundet måste få bukt med för att säkra barnens fulla rättigheter.

fortsatter

Hur fortsätter vi härifrån?

För att skydda barnens rättigheter har generalsekreteraren föreslagit följande mål i sin Millennierapport:

  • Fattigdom: Regeringar antar målet att halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom innan 2015, och att genom att göra det, rädda mer än en miljard människor undan dessa livsbetingelser.
  • Utbildning: Senast 2005 måste könsklyftorna i skolan överbryggas. År 2015 skall alla barn fullfölja lågstadiet.
  • Arbete: Genom Världsbankens och Internationella arbetarorganisationens (ILO) ledare skapas ett policy-nätverk om ungdomar och arbete för att skapa effektiva tillvägagångssätt mot ungdomsarbetslöshet.
  • HIV/AIDS: En minskning av HIV-smittade personer mellan 15 och 24 år med 25% i de värst drabbade länderna innan 2005, och med 25% globalt sett innan 2010.
  • Regeringar upprättar förebyggande mål för att åtminstone 90% år 2005 och åtminstone 95% år 2010 av unga män och kvinnor skall få tillgång till information, utbildning och den service de behöver för att skydda sig mot sjukdomen.
  • Utvecklingsländer arbetar med läkemedelsföretag och andra samarbetspartners för att utveckla ett billigt och effektivt vaccin mot HIV.
  • Rent vatten: Att halvera antalet människor som saknar ordentlig tillgång till rent vatten senast 2015.

rika

Hur kan rika länder hjälpa till för att uppnå dessa mål?

  • Garantera gratis tillgång till sina marknader för varor som produceras i utvecklingsländer och att, som ett första steg, anta en tullfri och kvotfri policy för all export från de minst utvecklade länderna.
  • Minska eller avskriva skulderna för de skuldtyngda fattiga länderna som är fast i fattigdomsfällan och använder stora summor som skulle behövas för hälso- och utbildningsprogram till skuldavbetalningar.
  • Vara mer generösa med att bevilja bistånd, särskilt till länder som gör framsteg i sina försök att minska fattigdomen.
  • Arbeta med läkemedelsföretag för att utveckla ett billigt och effektivt vaccin mot HIV för distribuering i utvecklingsländer.
  • Utveckla starka samarbeten med den privata sektorn för att bekämpa fattigdom.
  • Göra särskilda ansträngningar för att hjälpa Afrika att få bukt med kontinentens problem.
  • Skona våra medmänniskor från krigets gissel.
  • Garantera att alla människor, särskilt våra barn och barnbarn, kan leva på en planet som inte ödeläggs av människan, och vars resurser kan möta deras krav.

info 

Information på nätet

www.unicef.org (United Nations Children’s fund)

www.un.org (United Nations)

www.savethechildren.org

www.ohchr.org/ (Committee on the Rights of the Child)

www.ilo.org (International Labour Organisation)

www.humanrightswatch.org

www.undp.org (United Nations Development Programme)

www.unesco.org (United Nations Education, Science and Culture Organisation)

www.who.org (World Health Organisation)

www.amnesty.org (Amnesty International)

www.childrensdefense.org (Children’s Defence Fund)

www.crin.org (Child Rights Information Network)

www.freethechildren.org (Free the Children)

Publikationer

Children First: The story of UNICEF past and present, by Maggie Black, Oxford University Press, 1996.

The Best Interests of the Child—Reconciling Culture and Human Rights, by the United Nations Children’s Fund, edited by Philip Alston, Oxford University Press, 1994.

Girls and women: A UNICEF development priority, United Nations Children’s Fund, 1993.

Equality, development and peace—Beijing +5 Women 2000, UNICEF, 2000.

Poverty Reduction Begins with Children, UNICEF, 2000.

Human rights for children and women: How UNICEF helps make them a reality, UNICEF, 1999.

Girls: Challenging the world, United Nations, 1995.

Education for all—No excuses, UNICEF, 2000.

Children’s Participation: The Theory and Practice of Involving Young Citizens in Community Development and Environmental Care, UNICEF, 1997.

Making Reality of the Rights of the Child. The UN Convention: What it says and how it can change the status of children worldwide, by Thomas Hammarberg.

Stand Up for Your Rights: A book about human rights written, illustrated and edited by young people of the world, Peace Child International, 1998.

Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child, UNICEF, 1998.

First Call for Children, Commemorative reprint, UNICEF, 2000.

The State of the World’s Children, UNICEF, 2000.

The Progress of Nations, UNICEF, 2000.

Annual Report, UNICEF, 2000.

Facts and Figures, UNICEF, 2000